det där om att vara fånge i sitt hem

jag har börjat använda nationalekonomiska termer i mitt vardagsspråk och människor ser konstigt på mig, som om de inte får samman mitt tal. det är något som skär sig mellan det inbitet akademiska och det vardagsspråk som i vanliga fall utgör mitt ordförråd. på dagarna sitter jag och pluggar och en klasskamrat till mig berättade att hennes rygg inte pallar våra långa dagar, jag fruktar för min. mina motionsvanor utsträcker sig till promenader mellan köket och sovrummet, den bildar en väl sammansatt sträcka. i sovrummet är det nytt, det är ett skrivbord rikare, allt är spännande och jag har svart tröja och nymålade naglar med ett lack jag fått av en fin vän.