jag tycker att jag själv är viktig. då jag jobbar känns det ibland som att jag sitter upphöjd på ett podie. som att allt cirkulerar runt mig och att jag är navet i ett hjul som inte får stanna. då jag slutar jobba bär jag arbetet med mig. det finns i blodet och jag tänker på det, lägger fram nya strategier och planer. igår, då jag hade slutat tog vi oss upp till olofshöjd för sällskapande och inpiration. jag pratade kassavanor, kunder och kvalité på matvaror, de andra lyssnade, hänförda. det är jag som är hemköps rockstjärna. utan mig, ingen mat.kanske lite ironi och lite hybris, men allt blir så mycket lättare då. bilderna är från vägen hem. en fin väg, ganska varm också.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar