det där om att vara fånge i sitt hem

jag har börjat använda nationalekonomiska termer i mitt vardagsspråk och människor ser konstigt på mig, som om de inte får samman mitt tal. det är något som skär sig mellan det inbitet akademiska och det vardagsspråk som i vanliga fall utgör mitt ordförråd. på dagarna sitter jag och pluggar och en klasskamrat till mig berättade att hennes rygg inte pallar våra långa dagar, jag fruktar för min. mina motionsvanor utsträcker sig till promenader mellan köket och sovrummet, den bildar en väl sammansatt sträcka. i sovrummet är det nytt, det är ett skrivbord rikare, allt är spännande och jag har svart tröja och nymålade naglar med ett lack jag fått av en fin vän.

thåström och jag

min bror ville alltid åka till rågsved då vi var i stockholm, han ville se vart thåström växte upp. min pappa var inte lika pepp på iden, tänkte nog att det var farligt där ute i förorten. själv lyssnade jag sönder ebba gröns samlingsskiva och sexton minuter in i första låten hakade allt upp sig. jag låtsades och trodde nog själv att ebba grön talade till mig, att jag förstod texterna och att ingen annan förstod. att det inte var fyrtio geografiska mil och åttahundra grader mellan mig och dem. nu för tiden är jag rätt ofta i rågsved och min bror verkar inte längre lika intresserad av att följa med dit.  

diktare

det är fredag och det firar jag med att se på en av de finaste bilderna jag vet.

jag älskar denna bilden så himla mycket. särskilt under deppiga dagar är den himla fin att se på. som en förnimmelse om att allt inte är sådär hopplöst och grått hela tiden, utan att det faktiskt finns hopp. fotot är taget i jordanien när vi är på väg till petra, precis efter ett stopp på en mack där jag klappade världens sötaste, tjockaste hundvalpar.

där jag går under en rosa himmel

i söndags, efter att ha städat i vad som kändes som tusen år ungefär, tog vi oss ut på söndagspromenad. vi började vid slussen och som vanligt önsakde jag att jag gillar strömming så att jag kan köpa fisk ur den där fina boden, innan vi fortsatte utmed skeppsbron, mot moderna museet. väl ute igen efter några timmar på dess fasta utställning hade himlen antagit världens finaste färg och nöjda promenerade vi hemåt under en rosa himmel.

men kom igen då

jag dör typ tre gånger per dag nu för tiden och det där med att det någonsin funnits ett annat tillstånd än den här utmattande vintern framstår som alltmer surrealistiskt för varje dag. så fort jag ser bilder med shorts på tänker jag usch vad kallt och det är svårt att inse att det finns en annan tillvaro än denna. men det gör det ju och jag kan inte själv förstå hur ofantligt obeskrivligt mycket jag längtar dit.

hej balkong, du är ganska snöbeklädd nu

island, sakna island!

jag och fina cammen

visst gillar vi hattar, visst.

min vän jaana tog mycket finare bilder än vad jag, som inte ens hade framme kameran, lyckades med i går. bland annat från när vi spelade beerpong. leken med världens fånigaste namn, som faktiskt var ganska rolig.

amen just det, jag har ju en ny recension ute. läs, läs, läs!

det där med att leka fransk

det blev tema fransk spådam på hattfesten i går. trots vissa incidenter med utsmetade moucher och en svårmanövrerad velourkjol får jag nog benämna det hela som mycket lyckat. i dag är jag mer stilen trött student som gäller och snart, snart står moderna museet på tur.

en lördag

luggen, så som den alltid borde vara, börjar komma tillbaka. den där frisören klippte upp den till någon slags fluffig sak och jag har bara hatat. men nu ser det ut att arta sig och det firar vi med ett snett leende, lila, glansig kofta och kaffe på stan.

hattigt

den här bilden skulle jag vilja ha i mitt sovrum. franz hanfstaengl är det som är fotografen och jag tänker att en sådan hatt kanske kunde vara en passande hatt/huvud att ha på den hattfest jag skall på i morgon. nåväl, vi får väl se vad jag finner på stadsmissionen.

äh.

ibland är saker rätt kass. jag längtar, helt själviskt, till att mina fina vänner på bilden minus eva-karin, plus camilla kommer hit så att jag kan få en kram.

...och som om det inte vore nog med allt så börjar hålfoten krampa också. nu går jag och lägger mig. hej då.

det där med att gilla fåglar.

det är något särskilt med fåglar. jag gillar dem så otroligt mycket, samtidigt som de frammanar någon odefinierad rädsla hos mig. jag tänker att de genom sin flygförmåga har ett övertag, att de kan anfalla uppifrån. i ett försök att stävja denna rädsla har jag börjat mata fåglar och vet ni, jag tror jag lyckats med det där att inte bli rädd. varje gång det kommer en ny fågelsort till vårt fågelbord skyndar jag mig att ringa peter för att berätta den glada nyheten. känner jag inte igen arten diskuterar vi länge, fram och tillbaka, vad det kan vara för sort. igår hade jag koltrastar på besök, himla fint.

så outsägligt sorgligt.

när jag var i jerusalem kände jag ofta att orden inte räckte till. det jag ville sätta finger på handlade inte om grymhet eller ondska, det var något annat. förtvivlan kanske, och en väldigt stark övertygelse om att den egna utgångspunkten var den enda rätta. på jerusalemsdagen besökte vi en familj, vars hus hade tagit över av bosättare. själva satt de på gatan mittemot, parkerade på plaststolar, som en stilla protest. barnen lekte på gatan framför dem. ofta slogs de och ofta grät de av utmattning. vid ett tillfälle tog de upp några flaggor och viftade med dem framför bosättarna. en egen, stilla protest. på andra sidan gatan stod några israeliska barn bakom låsta grindar och kikade ut, avundsjuka på sina mer fria palestinska motparter kan jag tänka mig. själv ville jag mest bara gråta.

helt klart finast i helsingfors

en helt vanlig söndag

jag har hållit på med en ansökan hela dagen och nu är det för sent för det mesta. jag tystnar nu och återkommer i morgon. till dess, pausmusik.

en väldans massa böcker

det är något visst med antikvariat. vad det är går egentligen inte att beskriva. jag skulle vilja berätta om mitt favoritantikvariat, men det blir så fånigt banalt. jag skriver något om doften och hur trevligt det är med alla böcker och om hur tiden stannar och så stannar jag själv och märker att jag fastnat i klicheér. det här stället hittade vi i helsingfors, det förkroppsligar nog det mesta tänker jag.

inte så himla imponerad ändå

jag har alltid tänkt att slakthusområdet är så himla häftigt och att man måste skynda att bege sig dit innan de hinner göra nåt himla hippt meetpacking district av det. därför gick vi dit en söndag i höstas och vad skall man säga? mycket, mycket överreklamerat av mig, inte en enda ko såg jag. men ingångsskylten är ju i och för sig det snyggaste jag vet, och stället har ju en minst sagt fascinerande historia.

Det är snöstorm i Uppsala, KUL. Mitt hopp nu står till att det är sommar i Stockholm, dit jag anländer om ett tag. Verkligen troligt känner jag själv, verkligen troligt.

det där med läsning

bara för att böcker är kul att prata om (lista från bokhora):

Favoritbok i barndomen?
även om jag i hemlighet tyckte att pelle var rätt ynklig och mesig måste jag ju så klart svara pelle svanslös. kanske lite för att omslagen är så fina.

Vad läser du just nu?
mockingbird wish me luck.

Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
säkerligen någon kursbok som någon annan sitter och håller på.

Dålig bokvana?
klottrar en massa i marginalerna, viker hundöron, badar med dem och utsätter dem för diverse andra otrevliga upplevelser.

Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?

massa kursböcker. lånar inget annat från bibblan. kan ju inte läsa när jag blir stressad och dessutom är det fint att ha det man läst i bokhyllan. plus att jag alltid glömmer vad jag vill läsa och då är det lättare att leta igenom min ändå ganska blygsamma boksamling istället för att leta på bibliotekets mer omfångsrika.

Har du en läsplatta?
nope. onödigt och inte så kul att ha i bokhyllan.

Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
jag är nog en störtloppsläsare, gillar att sjunka in i böcker.

Sämsta boken du läst i år?
hm, i år vet jag inte. tiden är ju ny och jag har typ inte läst något annat än fogelström och han är ju bra. förra året var det helt klart  fjärde torsdagen i november eller små krig.

Bästa boken du läst i år?
amen tjatigt. jag har ju inte hunnit så mycket! men för att upprepa mig; förra året då, då läste jag böcker och då tyckte jag bland annat att tillflyktens hus, sjömannen från gibraltar och kvinnor var bra. och så började jag älska göran sonnevi.

Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
njo, men det händer väl. jag har ett ganska stort bildningskomplex gentemot alla dem som fått litteraturen med sig hemifrån och därför läser jag ofta sådant som jag kanske inte själv skulle ha valt att läsa, mest för att jag inte vill framstå som obildad. oerhört töntigt, egentligen.

Vilken är din läsebekvämlighetszon?
böcker med vackert språk. och så behöver det inte hända så mycket. typ att jag tror att marguerite duras bok emily l är min favoritbok bara för det. det händer verkligen ingenting, ändå är den så spännande.

Kan du läsa på bussen?
bättre på tåg.

Vilken är din favoritplats att läsa på?
soffan och på kafé. och det måste vara ett tyst och väl anpassat kafé, typ som på kafé valand (bilden).

Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
det går bra, fast lite jobbigt om jag kladdat för mycket i dem. vill inte att någon annan skall få ta del av mina banala tankar. bildningskomplexet, ni vet.

Viker du hundöron i dina böcker?
självklart.

Skriver du någonsin i bokens marginaler?
typ hela tiden. mest i början, innan jag sjunkit in i boken. och mest om jag skall recensera. borde väl egentligen köpa en ny skrivbok.

I studierelaterade böcker då?
hela tiden. när jag skall sammanfatta det understrukna kan jag lika gärna skriva av boken.

Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
svenska! mest för att jag får så mycket bättre flyt i läsningen då.

Vad får dig att älska en bok?
karaktärerna, språket, historien. definitivt historien. det behöver inte hända så mycket, men det måste finnas något att förmedla.

Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
se ovan!

Favoritgenre?
drömsk skönlitteratur. jag gillar böcker som känns som färgerna i filmer som typ somewhere.

Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
fackböcker inom en massa olika områden

Favoritbiografi?
jag har inte fått tummen ur och läst patti smiths just kids än, men jag tänker att när jag gör det kommer jag älska den

Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
nej, det är inte min grej.

det där om hur man saknar vissa.

åh vad jag saknar min förra klass och åh vad jag älskar att vi helt naturligt ställer upp oss i skolfotoliknande formationer när vi skall fotas. här är från då annie fyller år, någon gång under tidig höst. och om ni undrar så är det dessutom annies foton, inte mina.

 

dagar som denna

dagar som denna, med högar av skolarbete och knappt tid för lunch, är det svårt att tänka sig att jag senast i förrgår strosade runt i en annan stad. i dessa stunder av tvivel är det tur att bildbevis finns att tillgå. det här gjorde vi i fredags, till exempel. 

det var hit vi anlände, till världens finaste järnvägsstation.



och eftersom helsingfors är så sjukt komprimerat hann vi även förbi riksdagshuset på vår väg uppför mannerheimheiti, mot hotellet



många fikor är fundamentalt för en turist

   

<>

<>

sjukt snygga, rysk-ortodoxa kyrkan med världens finaste inre.



på tal om hybris...

när jag satt på tunnelbanan hem var det en tjej som kollade på mig, typ urmycket och hela tiden. istället för att fundera på huruvida det kunde ha med mitt smutsiga hår att göra, eller på det faktum att jag diskuterade gary more med min pappa högljutt i telefon, eller på någon annan mer sannolik anledning, tänkte jag genast; aha, en bloggläsare! och sedan gick det inte många sekunder innan jag började fundera över vikten av självdistans. men det är en annan historia.

Smart, det där

Det där med ljumma vindar och sjungande fåglar verkar ge mig en lättare släng av hybris. I dag när jag skulle till skolan ställde jag vinterskorna åt sidan, ratade rjockjackan och iklädde mig våriga skor och tunn jacka. Kära nån vad kallt det var. Jag fryser ihjäl!

vad är detta nu då?

kära nån! i morse vaknade jag av att fåglarna kvittrade utanför mitt fönster. klockan var typ tidigt, runt sju. jag vet inte riktigt vad det betgyder, men det känns helt sjukt häftigt. som en förnimmelse av svunna tider och årstider man inte längre kommer ihåg.

som en föraning om vår

det fanns en föraning om vår i luften i dag. vinden var liksom torr och frisk, drog fram som ett ungdomsgäng, tog med sig den konservativa och sedan länge stelnande vintern. gatorna vi beträdde var inte längre isbetäckta och inte en gång slant jag på vägen från tunnelbanan hem till mig.

Helsingfors är sjukt trevligt och idag har jag köpt världens finaste pinguinutgåva av Jane Eyre.

för egypten, typ.

satt i ett perspektiv är det här så otroligt lite. men, det är fortfarande mer än ingenting: https://secure.avaaz.org/en/democracy_for_egypt/?vl. nu sitter jag i taxi till arlanda och vi ses typ snart.

fan, fan, fan

det där med att lägga sin telefon på en hatthylla som befinner sig över ett stengolv är ju inte sådär jättesmart kan tyckas. speciellt inte som telefonens framsida tydligen och bevisligen är av glas och särskilt inte som telefonen trillar ner och går sönder. det som är festligt i sammanhanget är att jag numer får små, subtila skärsår längst ut på fingerspetsarna när jag skriver sms. det är ju inte varje dag direkt och jag tänker att det nog är nyhetens behag och att jag nog snarast borde leta upp någon som kan byta glas.

husmorsgymnastik

medan jag äter kvällsmat står p1 på. sr minnen kommer upp och i kväll är det om husmorsgymnastik. det är så jävla kul, på ett ganska skrämmande sätt. de anväder på riktigt begreppet husmödrar och de talar helt naturligt om hur nyttigt det är att ta en liten paus i hushållsarbetet med hjälp av husmorsgymnastik. kära nån vad jag är glad att jag inte lever på 50-talet ändå.