karin boye.

än en gång läser jag karin boyes kris, från 1924, tror jag. än en gång slås jag av hur mordern den är, hur hon för diskussioner som känns aktuella idag, hur hon är så otroligt före sin tid. mitt eget intellekt bleknar bort och kvar står någon slags blek kopia, eller nej, inte ens en kopia av innehållet i kris.