tankar som är trista.

jag blir alltid lite melankolisk och deppig då jag är i hemstaden. börjar alltid fundera på vad jag ville, vart jag har kommit och hur jag nått till mina mål. det är fint och bra att träffa de jag tycker om och vill möta, men det är alltid blandat med ett visst mått av ångest. så är det.

självkänsla nu! skrev en kvinna en bok som hette. jag har inte läst den. kanske borde jag, men jag är lite skeptisk. tror inte på självhjälpsböcker och spenderar hellre min tid på något, för mig mer givande.

jag skulle vilja vara en sådan person som bara går upp på morgonen, drar på sig något och ser sådär fint avslappnad och hipp ut. jag går upp på morgonen, spenderar mindre tid än vad jag borde, men mer tid än vad jag vill framför spegeln och ser fortfarnde bara sådär halvdan ut. oftast skyller jag på ljuset i badrummet innan jag ger mig av och ut.

samma sak med den intellektuella och tänkande sidan av mig. jag skulle vilja vara en sådan som diskuterar genusfrågor som om det vore morgongröten som var på agendan. jag skulle vilja vara en sådan som kommer med intressanta och genomtänkta kommentarer på intressanta och genomtänkta utlägg, det är inte så.

vet inte. kasnke borde jag bara läsa självkänsla nu!, eller så får jag hoppas att min fader får sluta tidigare från sitt jobb idag, så att vi kan ta vårt möblemang och fara mot stockholm.

det senare alternativet låter roligare, men först skall jag försöka få fatt på camilla...

hej!