konsten att slå in öppna dörrar.

nu skall jag slå in lite öppna dörrar, men det behöver man också göra ibland.

då jag sitter och kikar efter min klänning slås jag, som så ofta av hur otroligt magra modellerna är. hur de ser ut att inte få i sig någon näring och hur de, inte heller ser så särdeles lyckliga ut (men det har nog mer med imagen att göra). i vilket fall. jag, som brukar vara nöjd med min kropp, även om jag tycker att den är lite knotig ibland börjar syna mina lemmar och ser att nej, knotig är jag inte, snarare fet.

och nej. jag vet inte var jag vill komma. det tjänar inget till att skriva ett argt inlägg om att idealen är sjuka och att världen är galen. det kommer förmodlige inte ändra något. det bästa vore nog, om vi, kollektivt slutar att späka våra kroppar, slutar bry oss om kalorier och börjar må bra. om vi slutar syna våra och andras kroppar och börjar leva. först då, tror jag att idealen kan ädras.

hoho, moralkaka.

bild.