inget gammalt, inget nytt.

på västfronten inget nytt. min finska lägenhetskamrat, hon med utslagen, kliar sig som aldrig förr. jag tycker synd om henne och förstår hennes frustration, men måste ändå stänga dörren. det där ljudet, naglar, som river hårt mot sårig hud får något att vända sig i magen på mig. kanske är det couscousen jag at till middag, kanske är det moroten jag nyss förtärde.

jag går i en väntan. jag väntar och längtar tills imorgon. PETER KOMMER!!!!! och nej. bilden är inte så romantisk som den ser ut. den är tagen av camilla en kväll på storan och jag var så sjukt sur, jag bore skammas, men det är en fin bild, det är det!