det där med att gilla fåglar.

det är något särskilt med fåglar. jag gillar dem så otroligt mycket, samtidigt som de frammanar någon odefinierad rädsla hos mig. jag tänker att de genom sin flygförmåga har ett övertag, att de kan anfalla uppifrån. i ett försök att stävja denna rädsla har jag börjat mata fåglar och vet ni, jag tror jag lyckats med det där att inte bli rädd. varje gång det kommer en ny fågelsort till vårt fågelbord skyndar jag mig att ringa peter för att berätta den glada nyheten. känner jag inte igen arten diskuterar vi länge, fram och tillbaka, vad det kan vara för sort. igår hade jag koltrastar på besök, himla fint.