min bror ville alltid åka till rågsved då vi var i stockholm, han ville se vart thåström växte upp. min pappa var inte lika pepp på iden, tänkte nog att det var farligt där ute i förorten. själv lyssnade jag sönder ebba gröns samlingsskiva och sexton minuter in i första låten hakade allt upp sig. jag låtsades och trodde nog själv att ebba grön talade till mig, att jag förstod texterna och att ingen annan förstod. att det inte var fyrtio geografiska mil och åttahundra grader mellan mig och dem. nu för tiden är jag rätt ofta i rågsved och min bror verkar inte längre lika intresserad av att följa med dit.
Inlägg
2 kommentarer:
jag är välbekant med känslan, fast det var imperiet för mig. har dock aldrig varit i rågsved. hur är det där?
rågsved är fint! vi får ta oss dit tillsammans någon gång.
Skicka en kommentar