hammarbyhöjden i mitt hjärta

solen skiner och jag ser barn i neonfärgade solglasögon le mot mig. snön smälter och nere på torget står två äldre män, de har ställt ifrån sig sina käppar, lutar sig mot husväggen och har huvudena tätt ihop. mellan deras öron går en sladd och tillsammans nynnar de med i musiken de hör genom snäckorna de delar. på taken går en man och skottar snö och jag tänker att han nog hoppas att det är sista gången för i år. på vägen hem från min promenad passerar jag de lustiga skyltfönstrena, fulla med varor som inte längre är till salu. hammarbyhöjden är som vackrast just nu och jag känner någonstans att jag nog alltid vill bo nära här.