allmänt tyckande!

det finns så mycket dravel om att älska sig själv, och att älska sin kropp och för att kunna älska andra så måste man älska sig själv.. kloka ord kanske, men för de flesta slutar det nog där och ett allmänt missnöje tar vid.

ibland för jag en tanke om att min kropp är mitt barn och att jag kan vara antingen en bra eller dålig mor. å ena sidan kan jag vara föräldern som alltid ställer krav på barnet, som alltid tvingar den till att stå på tå och som aldrig låter den koppla av. å andra sidan kan jag vare en god moder, som behandlar barnet väl, uppmuntrar den och låter den vila, samtidigt som jag, som den goda förälder jag är, sätter gränser och säjer nej till gräddtårta varje dag. det sorgliga är att jag nog, som så många andra snarare hemfaller åt det dåliga-förälder-lägret allt för ofta och inte riktigt orkar ta tag i alla fina och smarta tankar om vad som är bäst för "mitt barn".

dock gjorde jag en bra sak när jag lämnade göteborg, jag flydde spegeln och faktiskt; samtidigt droppades rejält många negativa tankar och jag blev, till på köpet en bättre mor till min, kasnek lite tjockare, men ändå mycket gladare kropp.