broken hearts.

jag har funderat mycket, fram och tillbaka, men kan inte komma fram till om det var jag som förstörde göteborg, elle om det var göteborg som förstörde mig. var det mina handlingar som på något sätt gjorde det ohållbart och ostimulerande att stanna kvar, eller var det göteborgs råhet och brutala behandling som fick mig att inse att jag inte kunde stanna kvar, att jag var tvngen att fly.

förmodligen var det inte så dramatiskt. troligtvis så var det slentrianen och det faktum att lärarprogrammets syokonsulenter så brutalt ryckte undan mattan under fötterna på mig som fick mig att inse att det var dags att hitta något nytt, något hållbart. att arbeta på hemköp, vara trevlig och le var väl knappast ett alternativ. inte i längden. det var nog orsaken, det var det nog.

men du, anna, jag vill dricka te! och äta kakor!