du får ännu ett brev. jag sitter uppe och har tråkigt och då jag sov alltför länge i morse så kan jag ju helt och hållet glömma att jag kan lägga mig än på någon timma. eller, jag kan ju lägga mig, men det känns inte direkt som att det skulle bli så mycket sovande av det hela, så jag stannar uppe och läser filter istället. och skriver till dig då, så klart.
i går var det ju möhippa, som du ju redan vet. vi var här först och käkade buffé. hade velat visa den (maffig, maffig, höhö!), men hannah har de korten i sin kamera, så du får se hela härligheten en annan dag. i alla fall så var vi på centralbadet, som är någon spaliknande grej, och på kvällen var vi på karaoke, och seriöst! det var det roligaste jag gjort på länge!!!!!!
vi var på en restaurang med, och de hade cheesecake. och musslor. och det var gott! och nej, ingen smickrande bild här inte! fanns tyvärr inga som var det.
jaja, strunt i mig nu. vad hittade du på sen? hängde du med frippe i går och hade emil haft det bra i skottland? tell me, tell me! och ja, jag är galet exalterad och intresserad av vad alla människor jag känner sysslar med för tillfället. vet inte om det beror på all extra tid jag fått helt plötsligt, eller om det är det pissiga vädret som tvingar fast mig vid datorn som gör det, men jag vill veta allt om alla, och då du är min ventil mot göteborg så kan du ju känna tyngden jag lägger på dina axlar i och med detta.
så, medan du funderar så skall jag gå och borsta mina tänder. tänkte att jag lägger in min fantastiska recension om den allvarsamma leken här med, så att du har något att göra när du funderat klart och jag filar på mina gaddar. here we go;
Mer än ”bara” kärlek
Titel: "Den allvarsamma leken"
Författare: Hjalmar Söderberg
Kategori: Skönlitteratur
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 222
ISBN: 9100104027
Utgiven år: 2003
Originalutgåva: 1912
Vem kan väl ogilla en bok som inleds med orden; Lydia brukade bada ensam. Det är någonting med språket, en känsla från orden som fastnar på näthinnan, skapar bilder och gör att man fortsätter att läsa. Redan där ansåg jag, när jag läste boken första gången att ribban lades. Jag blev inte besviken.
Romanen, Den allvarsamma leken utspelar sig i Stockholm åren 1897-1912 och beskriver en kärlekshistoria mellan de båda karaktärerna Arvid Stjärnholm och Lydia Stille. De träffas och blir förälskade under sommaren 1897. Ödet vill dem inte väl och efter den sommaren träffas de i princip inte igen förrän tio år senare. Mycket vatten har då hunnit rinna under Stockholms broar och när de möts är båda gifta och allt är annorlunda. Den unga mannen har blivit en familjefar med vacklande vilja, och den unga kvinnan en förförerska som förlorat den oskuld som en gång fanns. De inleder, trots sina nya roller, ett förhållande som till en början är harmoniskt, men med tiden blir allt mer destruktivt.
Den allvarsamma leken utkom 1912 och räknas sedan dess till en av våra största kärleksromaner. Romanen var Hjalmar Söderbergs fjärde och sista roman, och av samtida kritiker fick den ett blandat mottagande. Söderberg har gjort sig känd för att vara en representant för flanörlitteraturen och är en av våra största Stockholmsskildrare. Detta märks verkligen i Den allvarsamma leken, där Stockholm som stad hela tiden är närvarande.
Hjalmar Söderberg var inte känd för att vara lättsam, så är inte heller hans verk. Under tiden som boken läses kommer jag allt som ofta in på olika, främst moraliska frågeställningar. Det inte alltid lätt och enkelt att läsa Den allvarsamma leken. Trots att språket inte lägger hinder i vägen, och även om det är spännande och medryckande så kan det i partier vara svårt att läsa, då det är många olika frågor som uppstår. Det är inget verk som man bara bläddrar igenom och sedan släpper, det är ett verk som du lever med medan du läser och som du sedan återkommer till, kanske en, kanske flera gånger. Bokens frågeställningar och uppbyggnad gör att man funderar över sin egen syn på tillvaron, vad som är rätt eller fel i olika sammanhang, över vad som är förutbestämt och vad man bestämmer själv.
Då jag läste boken första gången slogs jag av hur loj och vek huvudpersonen Arvid verkar. Hur han bara flyter med och låter sig styras. Senare har jag även fått en benämning på fenomenet; determinism. Och ja, boken är starkt deterministisk. Tanken om ödet och hur lite människan själv styr sin tillvaro är ett tema som Den allvarsamma leken cirklar kring och som Söderberg själv anslöt sig till i sitt övriga liv.
Även om det kan verka så från början, så är romanen inte enbart en kärlekshistoria. Det är en berättelse om moral, om rätt och fel. Det är en samhällsroman med frågor som fortfarande är aktuella. Det är en bok om sociala konventioner under början av detta sekel. Det är en bok om ung och till viss del olycklig kärlek, men också en bok om det Stockholm som en gång fanns, och kanske fortfarande finns.
Oberoende av vilken orsak och med vilket syfte du läser Den allvarsamma leken tror jag den kommer ge dig något. Låt den förföra dig en eftermiddag med te och kakor, läs den på ett tåg då du inte har något bättre för dig, läs den och begrunda den vid ditt skrivbord med en understrykningspenna redo, eller använd den som guidebok när du tar dig runt i huvudstaden. Gå längst Blasieholmen en sen kväll, stryk utmed Dramatens dörrar, eller ta en supé på Grand Hotel. Du kommer garanterat tro dig se Arvid och Lydia i ett hemligt möte.
Titel: "Den allvarsamma leken"
Författare: Hjalmar Söderberg
Kategori: Skönlitteratur
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 222
ISBN: 9100104027
Utgiven år: 2003
Originalutgåva: 1912
Vem kan väl ogilla en bok som inleds med orden; Lydia brukade bada ensam. Det är någonting med språket, en känsla från orden som fastnar på näthinnan, skapar bilder och gör att man fortsätter att läsa. Redan där ansåg jag, när jag läste boken första gången att ribban lades. Jag blev inte besviken.
Romanen, Den allvarsamma leken utspelar sig i Stockholm åren 1897-1912 och beskriver en kärlekshistoria mellan de båda karaktärerna Arvid Stjärnholm och Lydia Stille. De träffas och blir förälskade under sommaren 1897. Ödet vill dem inte väl och efter den sommaren träffas de i princip inte igen förrän tio år senare. Mycket vatten har då hunnit rinna under Stockholms broar och när de möts är båda gifta och allt är annorlunda. Den unga mannen har blivit en familjefar med vacklande vilja, och den unga kvinnan en förförerska som förlorat den oskuld som en gång fanns. De inleder, trots sina nya roller, ett förhållande som till en början är harmoniskt, men med tiden blir allt mer destruktivt.
Den allvarsamma leken utkom 1912 och räknas sedan dess till en av våra största kärleksromaner. Romanen var Hjalmar Söderbergs fjärde och sista roman, och av samtida kritiker fick den ett blandat mottagande. Söderberg har gjort sig känd för att vara en representant för flanörlitteraturen och är en av våra största Stockholmsskildrare. Detta märks verkligen i Den allvarsamma leken, där Stockholm som stad hela tiden är närvarande.
Hjalmar Söderberg var inte känd för att vara lättsam, så är inte heller hans verk. Under tiden som boken läses kommer jag allt som ofta in på olika, främst moraliska frågeställningar. Det inte alltid lätt och enkelt att läsa Den allvarsamma leken. Trots att språket inte lägger hinder i vägen, och även om det är spännande och medryckande så kan det i partier vara svårt att läsa, då det är många olika frågor som uppstår. Det är inget verk som man bara bläddrar igenom och sedan släpper, det är ett verk som du lever med medan du läser och som du sedan återkommer till, kanske en, kanske flera gånger. Bokens frågeställningar och uppbyggnad gör att man funderar över sin egen syn på tillvaron, vad som är rätt eller fel i olika sammanhang, över vad som är förutbestämt och vad man bestämmer själv.
Då jag läste boken första gången slogs jag av hur loj och vek huvudpersonen Arvid verkar. Hur han bara flyter med och låter sig styras. Senare har jag även fått en benämning på fenomenet; determinism. Och ja, boken är starkt deterministisk. Tanken om ödet och hur lite människan själv styr sin tillvaro är ett tema som Den allvarsamma leken cirklar kring och som Söderberg själv anslöt sig till i sitt övriga liv.
Även om det kan verka så från början, så är romanen inte enbart en kärlekshistoria. Det är en berättelse om moral, om rätt och fel. Det är en samhällsroman med frågor som fortfarande är aktuella. Det är en bok om sociala konventioner under början av detta sekel. Det är en bok om ung och till viss del olycklig kärlek, men också en bok om det Stockholm som en gång fanns, och kanske fortfarande finns.
Oberoende av vilken orsak och med vilket syfte du läser Den allvarsamma leken tror jag den kommer ge dig något. Låt den förföra dig en eftermiddag med te och kakor, läs den på ett tåg då du inte har något bättre för dig, läs den och begrunda den vid ditt skrivbord med en understrykningspenna redo, eller använd den som guidebok när du tar dig runt i huvudstaden. Gå längst Blasieholmen en sen kväll, stryk utmed Dramatens dörrar, eller ta en supé på Grand Hotel. Du kommer garanterat tro dig se Arvid och Lydia i ett hemligt möte.
...och när jag läst igenom den för första gången på ett halvår insåg jag att så jävla bra var den faktiskt inte, men hoppas den gav något.
hörs!!
Inlägg
2 kommentarer:
två brev! nu känner jag mig verkligen utvald! vilken fin recension. jag har läst ut doktor glas nu också, förresten. nä, nu ska jag ringa dig. hej!
trevlig recension. jag brukar också döma ut en bok på första meningen. inte alltdi håller den sedan klassen. kanske skulle läsa om allvarsamma leken. minns den som vacker. kan bli ett höstens projekt. har du läst parafrasen För Lydia?
Skicka en kommentar