semmelkonnärssör

vi ses utanför vetekatten, jag och min vän linnea. tidigare har vi konstaterat att ingen av oss gillar fiket något vidare, men ändå går vi dit. betalar det priset för en kopp kaffe (i mitt fall, te i hennes) och en semla. vi slår oss ned, längst upp och längst in, i den gigantiska lokalen. det är stökigt och klirret av koppar överröstar nästan vårt samtal. rummet är fullt av tanter, farbröder, mammor och barn. de kladdar med bakverk och spiller ut saft, vi är de enda i vår ålder. det är torsdag eftermiddag, och vi skall undersöka om den bulle som fått utmärkelsen bäst i test är så bra som det sägs.