belladonna vill inte se dig leva.

det finns en bok, som jag läste för något år sedan. det var innnan jag började med litteratur, innan, då jag hann läsa mer än vad som var uppskrivet som kurslitteratur. i alla fall;

belladonna låter så rart.
du ser en vacker kvinna,
en vacker kvinna gå förbi.
med blicken bveslöjad av tårar.
hon kallas belladonna, giftblomman.
och belladonna vill se dig dö.

så fort jag läser de raderna dras jag med, in i boken, in i den stämning, den drömska tanke som hela boken andas. jag vill läsa, läsa nu, sjunbka in i 20-trals känslan o tänka på o leva med vackar kvinnor o mystiska brott. men nej, det går inte. jag bör o jag ska plugga. läsa grammatik. låtsas att jag gillar verbens böjningsformer, låtsats att adverben är min frukost o nominalfraserna är min lunch.