min franska svårhet.

ibland, då jag är ledig från skolan gillar jag att ta lång tid på mig innan jag går utanför dörren. försöker få till något franskt innan jag tar ett fast tag i min väska o ger mig av, ut. ofta tar jag en sväng ner på haga, ensam, alltid ensam, kniper samman läpparna spärrar upp ögonen o försöker se svår ut. som om jag hade en hemlighet, som om någon hemlig sorg har drabbat mig o att det är därför som jag går o tittar i skyltfönster tillsynes med all tid i världen. som om klockan stod stilla o tiden hade klubbat mig. såhär såg jag ut idag. snarare rädd än fransk, men försöket var tappert.

hatten o scarfen kommer förresten från min moders utklädningslåda. den är bra att ha.