det är som så att i lördags kom det en person jag inte ville ha dit till min tillställning. kunde dock inte säga nej, då personen som frågade om den ogillade fick komma är go.
i alla fall, personen, vi kan kalla honom (p) kommer, men jag märker inte det, då han går rakt in, utan att säga hej. dock går jag, efter några minuter ut i köket o ser (p) stå o äta ris med händerna direkt ur kastrullen. kornen yr. "välkommen" säger jag, artigt, men med ett visst sting innan jag tar det jag ska ha o går ut till de andra.
en stund senare...
återigen går jag ut i köket för att fixa något. på bänken står min flaska med vin, tom, vilket den inte var då jag gick. framför mig står (p) med ett fullt glas. "vems är den här?" frågar en vän, (p) fyller i, "jag hade med mig eget vin", andlöst o en aning rädd. säkert tänker jag, spydigt men inte arg. samtidigt som detta pågår kommer en annan vän fram med en flaska som jag fått i present, hetsar på att den skall öppnas o visst tänker jag, tar fram öppnaren, drar ur korken, jag tror (p) pustar ut en aning, ganska nöjd med att ha kommit undan men nej, jag tar flaskan, går fram till (p), ställer ner den vid hans sida o säger med en aningen kylig röst, "(p), du verkar gilla andras vin, skall du inte dricka upp det här också?". det blir tyst i köket, jag går ut.
ridå.
fotnot: (p) heter i verkligheten något annat, möjligen alexander.
fotnot 2: nej, han hade inte med sig eget vin.
Inlägg
2 kommentarer:
åh vad bra du är! härligt jobbat. det blir lite som en filmscen, och jag kan se det framför mig. hur du självsäkert går ut med lekande lätta steg från köket. sedan flyttas kameran över till honom, som snopen står kvar och skäms.
Du, vilken stil. Jag förstår att du är arg. Jag missade denna incident i lördags, så bra att du skrev om det.
Skicka en kommentar