ett lyriskt ställningstagande.

jag har aldrig varit sådär särderles inne på lyrik. då vi läst det i skolan har jag så snabbt som möjligt skummat sidorna för att sedan kunna gå över till det som intresserar mig; prosan. dock har något hänt. i höstas läste vi om den modernisitiska epoken o jag är så gott som fast. eller nej, inte bara fast, jag är klistrad. det finns inget jag inte tycker om, futurismen, dadaismen, surrealismen, imagismen, absurdismen. jag lovar, jag tar vad som heöst. ge mig! funderar på att gå på bokrean o se om de har något för min törstande gom.. (ja, jag brukar läsa högt.)