det första man bör tänka på är minen. det spelar alls ingen roll vilken samhällsklass du tillhör, eller vilken inkomst du har, i tedrickandets gyllene värld gäller det att se ut som en överklassdam, så snörp på munnen! det kn ta ett tag innan du får in rätta snörpet, men jag lovar dig, när det sker så kommer du ta ditt tedrickande till nya höjder!
för en äkta tedrickare räcker det inte enbart med drycken. nej, en äkta tedrickare äter därtill minst två smörgåsar (tänk på att dessa måste vara ljusa då engelsmännen inte direkt är kända för sitt mörka bröd) eller scones. dessa serveras lämpligen med valfri mängd marmelad och ost.
sist men inte minst så är tesorten och teburkarna viktiga. vissa teer är för mesar, så det gäller att välja rätt. en liten riktlinje är att hösmakande te är äckligt och nej, det är inte subjektivt, så tycker alla engelsmän!
LYCKA TILL!
p.s jag orkar inte ha globalisering som tema. det går inte så bra, som ni kanske märkt. vi kör bara livsstilar istället!
ganska snart efter min utgång uppstod dock problem; vart går en mulle i dessa dagar? desorienterad och lite rädd gick jag till vänster, men där stod det bara stora hus. efter det gick jag till höger och hoppade på ett fordon som det stod hässelbystrand på. strand=natur tänkte jag och var glad igen.... 
....men inte så länge. jag råkade gå av fel och hamnade på något ställe med en massa människor och konstiga spår som såg ut ungefär som sådana där spångar som mullarna brukar lägga ut i skogen när det är blött. men det var inte blött och det var inga riktiga spångar och jag blev ledsen, men ville inte ge upp så lätt. någonstans måste det finnas natur tänkte jag och bestämde mig för att gå på spångarna och se om de ledde mig någonstans där det fanns skog. det gjorde de inte och istället höll jag på att bli överkörd av ett riktigt vidunder som liknade en bautastor huggorm. efter det nederlaget valde jag att ge upp och åka hem.
slutsats: det är inte roligt att vara mulle i dagens urbaniserade samhälle. det finns ingen skog att leka i längre och som mulle för man en marginaliserad tillvaro. efter min dag som mulle gick jag in i en djup depression med tröstätning och granporrsurfande som följd. 
efter grodor kommer kor som nästa steg i den bilogiska utvecklingskedjan. detta tog vi fasta på genom att äta nötkött. peter åt sin i rå form som ett led i att spara uppvärmningsenergi, och jag åt komage i ett försök att ta tillvara på hela djuret (eller så berodde det på att vi inte förstod den franska menyn). jaja.
en annan grundläggande sak är vikten av stretch. vad är böj utan stäck? kanske som kaffe utan kaka, det vill säga inte bra, så sträck på tån! känn hur senorna spänns! OBS! akta samtidigt så att era bröst inte trilla ut. ha tröjor med hög hals så att ni kan böja ordentligt! ett äkta tåböjarpass känns i hela kroppen!
peter framför en av våra eldar i tidsenlig amish-klädsel och en bok om amerikas ursprungsbefolkning. 
igår gick strömen hos oss. istället för att fixa ny propp och sätta igång ljuset igen slog vi oss ned framför vår öppna eld (värmeljusen). detta var väldigt mysigt, vi drack te (tack gasspis) och läste analoga böcker. efter några timmar kändes livet väldigt tyst och lite ensamt och jag började snegla in i de andra husen. plötsligt kändes deras elektriska lampor som solar i ett solsystem. i dag har jag kompenserat med att ha alla lampor i lägenheten tända och spela extra mycket musik. slutsats; jag är född i rätt århundrade och skall inte göra vidare försök att gå i annorlunda riktning. tack elektricitet! 
Inlägg
