i onsdags tog vi tunnelbanan en liten bit längre ut än där vi bor. peter hade precis hämtat ut sin duffel, och var nöjd. ute i högdalen, hos carl och astrid fick jag ärva en påse med kläder. ett av plagget var en duffel.. ack det ljuva ödets ironi! (det är nog därför jag ser så överlägsen och taskig ut.)