sedan vår prenumeration på DN tog slut för några dagar sedan känner jag mig världsfråvänd som aldrig förr. min nya vän på morgonens tunnelbanefärd är herr almqvist och hans skriverier om konungamord och kostymdramer ter sig synnerligen livfulla och frapperande i jämförelse med de, numera dagligen återkommande ekonomirapporterna. vet inte om det beror på att dramatiseringen av romanen var så fruktansvärt tråkig, eller om boken hade varit lika bra än då, men tja... faktum kvarstår, boken är underbar!

förlåt för alla torra tips, men ser på film och läser böcker är i princip det jag gör nu för tiden. sätter mitt hopp till helgen och att denna kan hjälpa till att bygga upp min sargade image!