för en toalettläsare är det a och o med förberedelser. det räcker inte enbart att gå in på toaletten, låsa dörren och uträtta sina behov. nej, för en toalettläsare krävs det minutiösa förberedelser och viss rekvisita. det första, och mest uppenbara behovet (det säger ju sig självt toalettLÄSARE) är givetvis böcker. ladda gärna upp med en hög så du slipper skammen av att behöva lämna din sits i brist på litteratur. ett annat tips är att ikläda dig en ganska arg min. detta för att visa andra hemmavarande att det inte är någon idé att känna på toadörren under de närmaste timmarna. är du själv hemma kan dugivetvis skippa minen.
direkt när du komit innan för toalettdörren, innan du slagit dig ned råder jag dig att se över toalettpapper-förrådet. det finns få saker som är så frustrerande som att behöva tänka på toapper under en lässeans! så bunkra upp! pappret ovan är köpt på konsum för en billig peng. snygg färg och form och med bra sugförmåga! 
nästa tips är att inreda på ett trevligt sätt, gärna med lite levande ljus och många växter. växterna har dessutom en praktisk funktion, då toaletter ofta är små och syret snabbt tar slut. med lite gröna växter som släpper ut syre är biffen fixad och du kan sitta kvar flera timmar till!
sist men inte minst kan det vara trevligt med lite sällskap. bjud in någon du litar på och låt denne hålla dig sällskap när du tröttnat på läsningen. jag bjöd med mig firre, men vem ni väljer att bjuda in är förstås upp till er!så, vad tyckte jag nu om min dag som toalettläsare? jo, det var trevligt och har du en dag över kan jag absolut rekommendera dig att spendera den på toaletten. det kräver visserligen lite förberedelser, men jag lovar, det är värt det!
det är nämligen som så att pannkaksätare blir helt tokiga och galna då de känner doften av pannkakor. ja, de är nästan farliga att komma i närheten av så desperata blir de. det är ett vågspel det där, hur man skall behandla pannkasätare. antingen får man gå runt med en pannkaka i bakfickan och hoppa att de inte känner lukten, eller så går man ut utan ammunition och riskerar att pannkaksätaren känner lukten från någons pannkakasbak och blir galen och överfaller en när man är utan vapen (eller mutor).
i alla fall.. ponera att ni har en pankaka i fickan och pannkaksätaren känner lukten. ja, då finns det bara en sak att göra, nämligen att servera pannkakan med grädde och sylt. till en början kommer ätandet vara ganska desperat och panikartat, men var inte rädda, pannkaksätare blir ganska snart mätta, det kommer räcka!
efter ett tag stannar takten av, som ni kan se. är det en snäll pannkaksätare ni stött på kanske ni till och med kan locka fram ett leende av ren njutning.
då maten är slukad är ätaren nöjd och klappar sig glatt på magen. räkna dock inte med ett tack för maten, pannkaksätare är inte så tacksamma av sig!
ibland är peter lite som ett barn. han är ganska gullig, lite hjälplös och han gillar att leka med sina leksaker (skrivböcker och pennor). med andra ord, han är det perfekta barnet! mitt projekt kunde starta och jag var nöjd..
en annan fundamental uppgift är att se till att barnet har allt det behöver då det skall till dagis/skola, eller som i detta fallet jobb. därför är det väldigt viktigt att packa väskan ordentligt så att ungen får med sig allt.
då man sedan släppt iväg barnet till skolan, eller som i mitt fall till jobbet är man lite lagom, eller ganska mycket desperat och då passar det bra med en blend eller två. detta intag intensifieras sedan under dagen, så att du sedan, när barnet kommer hem igen har en tillräckligt hög halt av nikotin för att klara resten av kvällen. 
givetvis är det som blend-mamma otroligt jobbigt att gå ut på balkongen hela tiden och det är där fläkten kommer in i bilden. fläkten=en blend-mammas bästa vän! slutsats av dagen; att vara blend-mamma är ett otroligt slitsamt yrke, men har du bara en limpa gula blend i bakfickan så fortskrider de flesta dagar utan problem. 
då man har celibriteter bosatta i ens eget närområde så är det ju lätt att tro att man blir lite högfärig och mallig, men ni som träffat mig vet ju att det inte är så. däremot är det ju kul att kunna gå och hälsa på i tomtebyn närhelst man vill!
enda problemet är at det är så litet och för att komma in måste man krympa sig själv. detta sker på äkta astrid-manér genom att man håller handen på en spik och säger killevippen. i tomtebyn, som ni ser på fotot ovan jobbar tomtenissarna febrilt hela året. ja, inte ens på en söndag är de lediga. tomten är ju, som bekant inte särskilt kristen av sig och alltså finns det ingen orsak att vara ledig på vilodagen.
det första man bör tänka på är minen. det spelar alls ingen roll vilken samhällsklass du tillhör, eller vilken inkomst du har, i tedrickandets gyllene värld gäller det att se ut som en överklassdam, så snörp på munnen! det kn ta ett tag innan du får in rätta snörpet, men jag lovar dig, när det sker så kommer du ta ditt tedrickande till nya höjder!
sist men inte minst så är tesorten och teburkarna viktiga. vissa teer är för mesar, så det gäller att välja rätt. en liten riktlinje är att hösmakande te är äckligt och nej, det är inte subjektivt, så tycker alla engelsmän! 
ganska snart efter min utgång uppstod dock problem; vart går en mulle i dessa dagar? desorienterad och lite rädd gick jag till vänster, men där stod det bara stora hus. efter det gick jag till höger och hoppade på ett fordon som det stod hässelbystrand på. strand=natur tänkte jag och var glad igen.... 
....men inte så länge. jag råkade gå av fel och hamnade på något ställe med en massa människor och konstiga spår som såg ut ungefär som sådana där spångar som mullarna brukar lägga ut i skogen när det är blött. men det var inte blött och det var inga riktiga spångar och jag blev ledsen, men ville inte ge upp så lätt. någonstans måste det finnas natur tänkte jag och bestämde mig för att gå på spångarna och se om de ledde mig någonstans där det fanns skog. det gjorde de inte och istället höll jag på att bli överkörd av ett riktigt vidunder som liknade en bautastor huggorm. efter det nederlaget valde jag att ge upp och åka hem.
slutsats: det är inte roligt att vara mulle i dagens urbaniserade samhälle. det finns ingen skog att leka i längre och som mulle för man en marginaliserad tillvaro. efter min dag som mulle gick jag in i en djup depression med tröstätning och granporrsurfande som följd. 
efter grodor kommer kor som nästa steg i den bilogiska utvecklingskedjan. detta tog vi fasta på genom att äta nötkött. peter åt sin i rå form som ett led i att spara uppvärmningsenergi, och jag åt komage i ett försök att ta tillvara på hela djuret (eller så berodde det på att vi inte förstod den franska menyn). jaja.
en annan grundläggande sak är vikten av stretch. vad är böj utan stäck? kanske som kaffe utan kaka, det vill säga inte bra, så sträck på tån! känn hur senorna spänns! OBS! akta samtidigt så att era bröst inte trilla ut. ha tröjor med hög hals så att ni kan böja ordentligt! ett äkta tåböjarpass känns i hela kroppen!
peter framför en av våra eldar i tidsenlig amish-klädsel och en bok om amerikas ursprungsbefolkning. 
igår gick strömen hos oss. istället för att fixa ny propp och sätta igång ljuset igen slog vi oss ned framför vår öppna eld (värmeljusen). detta var väldigt mysigt, vi drack te (tack gasspis) och läste analoga böcker. efter några timmar kändes livet väldigt tyst och lite ensamt och jag började snegla in i de andra husen. plötsligt kändes deras elektriska lampor som solar i ett solsystem. i dag har jag kompenserat med att ha alla lampor i lägenheten tända och spela extra mycket musik. slutsats; jag är född i rätt århundrade och skall inte göra vidare försök att gå i annorlunda riktning. tack elektricitet! 
Inlägg
