jag tror att ni alla, någon gång har hört ordet, att ni alla har någon slags bild av hur det är. jag vill revidera den bilden. ni kanske inte kommer få en ökad förståelse, men förhoppningsvis kan ni inse att det inte är ett missbruk, det är mer än så, det är en livsuppgift! som spelmissbrukare har man nämligen inte bara ansvar för sig själv utan också för en annan person. i mitt fall är det mitt monopolspel, min älskade livsföljeslagare och vän.
ja, som ni ser så har jag fastnat i den beryktade sambofällan. man blir inte direkt snygg av att vara spelmissbrukare! röd näsa till följd av gråt då jag förlorat, lätt fetma på spelarmen och stripigt hår (spelet blir ju förstört av vatten och jag vill inte lämna det). att leva med ett monopol och dygnet runt frestas att spela samidigt som man måste avstå för att inte slita ut spelet tär på krafterna. samtidigt är det värt att bara spela ibland, jag vill ju inte slita ut min spelplan i förtid.
en gång i minuten brukar jag böja mig fram lite oroligt, klappa monopolet på magen och fråga om det mår bra. får jag inget svar brukar jag skramla lite på det för att se så att det låter riktigt. det gör det, oftast. en gång hade jag tappat en hundring, då lät det inte alls som det brukar. då var det panik vill jag lova! men, det var ju längesen nu och sedan dess räknar jag alltid alla kort innan jag lägger tillbaka dem i lådan.
varje kväll brukar vi ha lite kvalitetstid, jag och monopolet. det är väldit mysigt och tryggt.
ja, det var allt från mig och mitt spelmissbruk. vill ni själva testa på, så kostar ett monopol ca 250:- och finns på närmaste leksaksaffär.
Inlägg
2 kommentarer:
Du kanske har hört att jag kallas för girigbuken när det kommer till Monopol (vilket faktiskt inte alls är sant!), så vi borde spela ett parti ihop i sommar!
haha, jag tror dig! även jag brukar få hurtlösa beskyllningar som inte stämmer så jag tänker att det inte är vi, det är dem.... klart attvi ska spela!
Skicka en kommentar