min mage o jag.

jag gilar inte min mage längre. den har alltid varit världens tålmodigate, men det har hänt något. varje dag då jag vaknar är den insjunken o ser helt hungrig ut. självklart tycker jag synd om den o vi går tillsammans ut i köket o förser oss. under dagens gång blir den gladare och gladare, för att, lagom till kvällen balla ur o bli en helt ledsen, rund ballong som gör ont. jag fattar inte! jag trodde vi var vänner. min mage och jag.