tillvaron.

det kryper i kroppen. jag är så sjukt trött. inte i rent fysisk mening utan mer på tillvaron. jag läser en kurs jag inte är nämvärt förtjust i, jag bor i en stad som egentligen aldrig varit mitt förstaalternativ o tillvaron känns bara helt sjukt monoton. jag är så less. på något sätt hoppas jag nästan att det inte löser sig med min skolgrej. jag hoppas nästan att jag blir tvungen till att göra ett studieuppehåll o göra något annat ett tag. i annat fall kommer jag vara färdig med skolan då jag är 23 eller 24. det känns... inte ok! jag är inte redo att börja arbeta med något för resten av livet. inte då, inte så snart. NEJ!