tankar kring bitterfittan.

jag sträckläser maria svelands bok bitterfittan, och då det mesta i boken redan har stötts och blötts och kommenterats sträcker jag mig till att säga att den är vacker och sorglig och insiktsfull och intressant. så läs! och när ni läst sedan så kan ni se er om i de stora dagstidningarna och komma till insikten att det enbart är kvinnor som recenserat verket. kanske är det bara jag, kanske är det även ni, men hur skall vi kunna få ett jämställt samhälle där alla lever på lika villkor, om böcker som maria svedlands enbart kommenteras av kvinnor, och om detta dessutom, som i aftonbladet sker i en kvinnlig kontext (deras vendela-sidor)?